17th FAI European Paragliding Championships
Senast uppdaterad: 2024-11-15
I maj 2024 samlades ett gäng duktiga piloter i Pegalajar, i Andalusien (Spanien) för att delta i 17th FAI European Paragaliding Championship. Det svenska laget var förstås på plats och förväntningarna var på topp. Laget består av Axel, Blazej, Dan, Hans & Håkan.
Läs Dan Girdeas referat från tävlingen.
Task 1. Efter första dagen har vi insett att dagarna kommer bli långa. Vi ska försöka skriva något intressant varje dag men det kan hända att det inte hinns med. VM är tänkt främst som en lagtävling, även om man också tävlar individuellt. Radiokommunikation mellan landslagspiloterna är tillåten, och tanken är att varje land ska meddela meet director sin frekvens i privat meddelande, och så säkerställer hen att ingen frekvens krockar. Men team Austria meddelade sin frekvens i team leader chatten, och då följde alla länder efter så om man kan många språk, och har några extra radio med sig, är chansen stor att vinna tävlingen.
Det blev knas med kameran, blev tyvärr ingen film.
Task 2. Idag fick en svensk pilot upptäcka hur viktigt det är att ha rätt radie på ESS-punkten. Vi nämner inga namn Task-distansen kommer vara densamma med ESS radie 3.5km och 3km, så det räcker inte att stämma av distansen mot det som står på tavlan. Om man råkar lägga in en större ESS radie, kan man tro att tiden stannat och att det är fritt fram och kurva för att ha god höjd till mål, men egentligen tickar tiden fortfarande. Nu behöver ingen svensk pilot göra samma misstag Man har fått höra att inslag beror på pilotfel, att man inte behåller trycket i skärmen. Alltså, fransmän skulle aldrig få inslag på sina vingar. Men idag blev det motbevisat. Det var ett gäng piloter som körde SIV när vi gled på full speed, och vid ett tillfälle hände det otänkbara. Honorin fick ett 30% inslag, inför hela lead gaggle då han låg längst fram. Skönt att han också är mänsklig
Task 3. Idag hände två spännande saker. Först imorse, på team-leader mötet blev det lite hetsig stämning när lagledaren för GB ville att vinnarnas skärmar skulle mätas efter landning. Han nämnde ingen speciell pilot men alla visste han syfta på Honorin, för hans skärm verkar vara 2-3km/h snabbare än alla andras. Det blev lite spänt mellan GB och lagledaren för FR, och till slut sa FR: ok hans trimm är -17, prova det. Spänningen lättnaden. GB säger ”ok, thank you for your honesty”. Men storyn är inte slut där! Fick skjuts av spanjorerna till takeoff, och frågade de om de visste att Honos trimm är -17. Då säger de att det inte kan stämma, för igår hade Hono sagt på landningen att han kör -10. Så någon ljuger! Spanjorerna funderar på att göra en complaint mot Hono så han skärm mäts, för att få reda på sanningen. Fortsättning följer förhoppningsvis!
Den andra spännande händelsen var på briefingen. ESS radien sattes till 1km. Då brast en tysk pilot ut ”är ni galna, vill ni att vi ska full-speeda oss till marken?”. Han menade att en radie på 3km hade varit säkrare. Men då klev Luc in (som är del av task kommittén) och sa att ”nuförtiden har alla 100m över marken vid ESS oavsett radie, och folk räknar med att kurva sig upp innan mål, så radien spelar ingen roll. Det fanns flera landningsmöjligheter med 1km radie. Efter lite kaos slutade med att de ändrade till 1.5km. Politisk kompromiss för att göra alla glada .
Task 4. Det börjar likna en tävling i vem som kan härda ut att flyga varje dag mer än att vara snabb i mål. Dagens task 140km med 2:30h bussfärd tillbaka. De trodde vi skulle ha 4m/s blåsor i snitt och klara taksen på två och en halvtimme, men det tog en timme längre och snittet var närmare 2m/s. Bussen är framme omkring 22 och då är det dags för middag.
Hono och Maxim kom fram till ESS på samma höjd, ca 150m över marken, Maxim kom i mål men inte Honorin, som landade några meter kort. Precis vid ESS radien skiljdes de åt, Maxim flög rakt medan Hono provade lite annan linje, som visade sig vara värre. Han kanske också sovit för lite.
Två tasks till sen blir det rest day. Tror alla längtar
Task 5. Sand från Sahara täcker himlen i Andalucia och diset ställer till det för termikstyrkan. Organisatörerna var på väg att ställa in tasken för det såg ut som att det inte gick att komma högre upp än 500m över dalen. Men inversionen släppte sakta och till när starten gick var vi ca 1000m över dalen. Det som vissa kanske trodde skulle bli en kort snabb task, blev en kämpig task med många lowsaves. Trots kortaste tasken hittills, var idag dagen med minst piloter i mål. Imorgon välbehövlig vilodag.
Task 6. Efter vilodagen kände task-kommittén att det var lämpligt med 120km, nu när piloterna var utvilade. Starten blev väldigt spännande. Det bildades två grupper, varav den ena hade ca 300m mer än den andra när starten gick. För de som startade i den låga gruppen blev det en kamp att ta ikapp. Honorin startade också i den låga gruppen, men för honom var kampen ganska enkel. Efter 3e blåsan var han redan i toppen på första gruppen som fick den höga starten. Efter tasken skrev de ”Be prepared for the next days”. Spännande att se vad de ska hitta på!
Task 7. Fransmännen har gjort bort sig. Någon minut efter start svängde alla av 90 grader mot berget, istället för att fortsätta följa optimal linje över platten. De trodde väl de skulle vara coola att svänga samtidigt, men när de upptäckte att berget inte funkade, så var det nog inte lika coolt längre. De låg 1a som lag dagen innan, och nu ligger de 3a med långt avstånd till 2a plants (200p). Honorin brukar dra med sig folk, men skönt att spanjorerna fortsatte på platten, för det var ganska tydligt att det var den bästa rutten.
Task 8. Tävlingens bästa termiska dag. Strax innan start hade vi en 4m blåsa och fick den hösta starten hittills. Efter TP 2 var det några km konvergens, och självklart konvergens i målgång också. Det visste ingen, så de som gick på glid först, kom ca 1000m över mål och ångrade det säkert att de stack för sent. Men en annan som tog ESS på 200m var tacksam för att det lyfte överallt. Fransmännen har skärpt sig och är tillbaka med i matchen, men det ser ut att bli tufft med 1a plats för de.
Task 9. Stoppad task. Vad innebär det? Varje task har något som kallas task validity, 0 – 100%. Det finns för att dagar ska kunna jämföras med varandra rättvist. Task validity består av 3 saker. Takeoff validity, som beror på hur många startar. Distance validity, som avgörs av ifall en stor andel piloter flugit nominal distance (i denna tävling 60km). Time validity, som är ifall tasken pågått i visst antal minuter efter starttiden (i denna tävling 90 min). Men för en stoppad task finns också stopped task validity, som beräknas utifrån hur utspridda piloter är längst tasken och hur många som fortfarande flyger. De första 3 parametrarna var i princip 100% för tasken, men den sista 43%. Därför blir task validity 43%, vilket innebär att vinnaren får max 430 poäng.
Stoppad task händer när något oväntat händer, exempelvis med vädret. Igår fanns ett stort regnmoln på banan och för att inte piloter ska känna sig tvungna att flyga in i det, behövde tasken stoppas.
Så hur ska man tänka när man tror att tasken kommer bli stoppad? Ska man fortsätta kurva, eller full speed framåt? Höjden (MSL – goal altitude) omvandlas till distans med glide ratio 4, så alla får lite fler km än de flugit. Om man tror att man glider bättre än GR 4, så är det bättre att fortsätta än att kurva. Men ifall stoppandet av tasken verkar försenad (vilket händer på vissa tävlingar), och det har redan börjat regna, då kan det nog vara en idé att landa innan det börjar blixtra också.
Ifall någon missat, så har vår norska kollega Ronny gjort fina filmer från varje task.
De finns på T&R facebook-sida Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Task 10. Vad kan man önska sig sista dagen annat än full Andalucia-experience, att landa bland olivträden. Majoriteten av piloter fick uppleva det, då sista tasken blev allt annat än vad alla trodde. Den var tänkt att bli en kort, snabb task. Men blev istället en kamp mot vinden där sista piloterna tvingades att landa några km från mål innan task deadline 18:30.
Efter att vi hade flugit en timme, ökade vinden drastiskt och de som inte hade tagit höjd innan, fick landa tidigt. Dagen gick från 3-4 m/s vind och 3.5 m/s blåsor, till 8 m/s vind och 1.5 m/s blåsor på någon kvart. Väldigt överraskande för alla, inklusive locals.
Allt slutade iaf gott, inga pilotskador. Däremot behövdes ripstop för en och annan submarine.
Hoppas inläggen gav en inblick av hur det är att tävla på EM, och att du som läser satsar på att komma med i landslaget för att uppleva EM och VM på nära håll. Tack!
Författare: Yaacov Neselrot