Rekord flyget i Ceará, Brazil 2025

Flygberättelse från XCeará, Brazil 2025 av Jan Järnesjö. Janne berättar om hur det är att flyga i Brazilien och hur han lyckades flyga in ett svenskt rekordflyg.

Här kan du se korta filmer om hur livet kan vara i Ceará, Brazil 2025

Ceará

Området Ceará ligger i nordöstra Brasilien. Det är flygmässigt känt för sina starka passadvindar. Men många åker även hit för kitesurfing, sol och bad.
Om man behöver vila upp sej efter all flygning kan jag rekommendera ett besök till Canoa Quebrada, med fin fina strandbarer och hårdvinds hang.

Historik

Det har varit svårt att hitta tydlig information om när man egentligen började flyga i området. Däremot dök ett reportage från 1999 upp Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster., där bland andra Peter Brinkeby medverkar.

I den rekordlista jag sammanställt Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. finns flera mediereferenser som beskriver de första riktigt långa svenska distansflygningarna. De tidigaste rekorden sattes av Peter Brinkeby och Erik Rehnfeldt. Senare tog Stefan Rollen över och slog ett flertal rekord med starter från Quixadá.

Under de första åren var Quixadá platsen man måste åka till om man ville flyga långt och kanske sätta rekord. Med tiden insåg man dock att ännu längre distanser var möjliga om man startade längre österut, exempelvis från Patu.

Övergången till abroll förändrade förutsättningarna helt. Den gav fantastiska startmöjligheter och gjorde dessutom takeoff betydligt säkrare jämfört med traditionella bergsstarter. Vid Assu Lake – som numera är vattenfylld – fanns till exempel fem parallella startstråk, och man kunde abrolla i upp till tre kilometer.

En nackdel med abroll är att det blir svårare att teamflyga. Under den här resan fick jag bara vid två tillfällen möjlighet att flyga en kortare stund tillsammans med någon annan pilot, men tyvärr bombade dom tidigt.

Brasilien 2025

Resan började som vanligt med flyg till Fortaleza i nordöstra Brasilien. Därifrån väntade en lång nattlig bilfärd till Caicó, och jag var inte framme förrän vid fyratiden på morgonen. Väckarklockan stod på 04:30, så det var bara att packa upp snabbt och förbereda sig för första dagens flygning. Vädret var perfekt, men jag var inte riktigt i form för någon längre distans. Lite synd, eftersom flera norrmän flög riktigt långt från Caicó den dagen.

Den här resan hade jag delat upp mellan två olika arrangörer och områden: UCHOA FLYTOURS i Seridó (strax öster om Caicó) och Carcará i Caraúbas, som jag flugit med flera år tidigare. Marcella Ucha, brasiliansk landslagspilot och världsrekordhållare, ansvarade för mina två första veckor. Tyvärr märktes det att det var hennes första år med den här typen av XC‑service. Det blev strul med retrieve, och en vinschning höll på att sluta riktigt illa för en annan pilot. En pilot från Nya Zeeland fick till och med hålla en improviserad kurs för arrangörerna. Att Marcella dessutom valde att åka till kusten och festa istället för att vara med sina piloter sista kvällen drog ner helhetsintrycket ytterligare.

Pilotgruppen i Seridó var annars väldigt blandad: deltagare från Bulgarien, Nya Zeeland, Turkiet, Libanon, USA och två brasilianska bröder som tagit sin fars lilla flygplan och flugit hela vägen från São Paulo till en liten landningsstrip några mil från Seridó. Hos Carcará i Caraúbas bestod gruppen mest av brasilianare och tjecker.

Totalt finns det uppåt tio olika arrangörer i området som erbjuder varierande tjänster. Om någon är sugen på att flyga XCeará är det bara att höra av sig så berättar jag gärna mer.

Startplatsen Seridó ligger ungefär 35 minuters bilresa öster om Caicó, mitt ute i ingenstans. För att hinna med riktigt tidiga starter behövde vi därför lämna hotellet redan vid 05:30 varje morgon.

En av nackdelarna med Seridó är att det ofta blåser mer där än i Caicó, och att vindriktningen många dagar låg rakt mot en 650 meter hög bergsrygg. När molnbasen dessutom är låg på morgonen blir det inte helt enkelt att ta sig över den.

Carcará organisationen hade först jobbat med FlyWithAndy men senare i egen regi.
I Caraubas startar man senare pga att den ligger mer västerut.

Det är i princip alltid flygbart i Brasilien, men det betyder inte att varje dag håller rekordklass. För att nå riktigt långt krävs ett högt flygtempo. Om genomsnittshastigheten är för låg och man inser att det “bara” kommer bli 200–300 km, är det sällan värt att fortsätta hela dagen och sedan ha en lång och krånglig retrieve. Då är det bättre att landa på ett bra retrieve‑ställe och spara energin till en bättre dag.

På instrumentet har jag en inställning som visar min genomsnittshastighet, vilket hjälper mig att avgöra om dagen är värd att satsa på. De första timmarna är alltid de svåraste under en flygdag, och man behöver flyga väldigt konservativt för att inte bomba tidigt.

Målet i år var att starta så tidigt som möjligt för att få maximal flygtid. Men ju tidigare man startar, desto större är också risken att bomba innan dagen hunnit utvecklas – och då är hela dagen förlorad.

Nedan ett enkelt Flight Tempo ark, om planerad lång flygning i Sverige

En riktig tidstjuv under flygningen är all kurvning. I mitt fall (den röda linjen) behövde jag kurva betydligt oftare än en pilot som flög med en submarine – en extremt strömlinjeformad sele som främst används i tävlingssammanhang. Den typen av sele skär genom luften mycket effektivare, vilket gör att piloten kan flyga rakare och snabbare utan att tappa höjd lika snabbt. Det sparar både tid och energi över en lång distans.

Rekord flyget

Mitt rekordflyg Tracklog Map - flights 970190/ Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Äntligen kom en dag med lite moln.

De första dagarna hade bjudit på ren blåtermik, och det gör alltid XC‑flygningen svårare – både att hitta lyftet och att hålla uppe farten. Den här dagen kom jag iväg relativt tidigt, strax efter alla submarines.

Jag lyckades ta mig förbi bergsryggen som låg i vindriktningen utan att få något nedsvep, och kunde därefter hålla ett helt okej flygtempo. Men jag kom lågt lite för många gånger för att få upp snitthastigheten ordentligt. I efterhand är det ändå just alla low saves man minns.

Som när man glider från molnbas över ett stort busklandskap, kommer in över ett tänkt landningsfält och i sista stund hittar något som sakta, sakta börjar lyfta igen. Eller när jag sent på dagen tog en idiotisk linje vid Quixadá – jag borde ha tagit den klassiska vägen – och hamnade lågt i en trång dal där de enda landningsmöjligheterna var på en trafikerad väg. Jag lyckades hanga på en kant precis tillräckligt länge för att kunna kurva upp och fånga dagens näst sista bubbla.

Det spelar ingen roll hur noggrant man planerar sin rutt. När vindriktningen ändras eller molnbilden försämras hamnar man ofta någon helt annanstans än man tänkt.

Klockan var 16:00 när jag äntligen kom upp ordentligt igen efter den trånga dalen. Jag hade fortfarande några mil kvar till Rolles rekord på 364 km. Molnen hade försvunnit, så jag fokuserade bara på att optimera glidet och undvika nya trånga passager i det för mig okända området.

Strax före 17 hittade jag en liten blåsa som tog mig upp över 2000 meter. Rekordet var slaget – men kunde jag nå 400 km också? Solen skulle gå ner 17:22, och är man för högt när den försvinner är det stor risk att man inte ser marken ordentligt.

Jag gled vidare, passerade 400 km och började leta efter en säker landningsplats medan ljuset snabbt försvann. Landade 17:35. Tio minuter senare var det kolsvart.

När man landar ute i Brasilien blir det ofta rena cirkusen. Redan från luften såg jag hur folk började springa mot den plats där jag tänkte landa. Gamla som unga dök upp – nyfikna, hjälpsamma och fulla av frågor. En äldre dam, säkert över 90, insisterade på att själv se till att skärmen blev ordentligt och fint packad.

Jag brukar försöka ta några bilder vid landning, men den här gången var det alldeles för mörkt för att fånga kaoset och stämningen.

Efteråt fick jag skjuts på motorcykel in till en bar i byn. Sedan väntade en lång retrieve på knappt körbara grusvägar i totalt beckmörker – en upplevelse i sig – med en övernattning i Madalena. Kom tillbaka till Caico först sen em, dagen efter.

Flygfakta

• Fri distans: 406 Km
• Distans via 3 brytpunkter: 415 Km
• Track Log längd: 504 Km
• Tid: 10 timmar 23 min
• Genomsnittshastighet: 40 km/h

Administration

Enligt de svenska rekordreglerna måste en kontrollant signera rekordansökan. Syftet kan diskuteras, eftersom själva flygningen ändå verifieras av SSFF. Om en brasiliansk världsrekordinnehavare och landslagspilot intygar flyget – och inte kan påvisa att de är behöriga FAI‑kontrollanter, godkänns inte ansökan.

För att få ett svenskt rekord registrerat krävs dessutom att piloten har en giltig FAI‑licens.

UTRUSTNING

• Skärm: Enzo 3 M
• Sele: BogdanFly Cocoon V2
• Nödis: Nån lättvikts
• Hjälm: FÅK
• Varios: LeBipBip Ultra + Bräuniger IQ Sonic
• Radio: Nä, skippade den i år
• Flygradio: Nä, finns inga sektorer
• Mobil: Samsung 23+ med appen XC Track + Powerbank.
• Glasögon: Ergo med ActivLook. Bluetooth mot XC Track.
• Live Trackers: Garmin mini 2 + flymaster livetrack
• Kläder: minimalt, men tunna långbyxor rekommenderas om man måste gå genom buskage.
• SupAir Camelback 2L (lägg i frysen kvällen innan) + nån liter till för emergency + energy bars
• Övrigt: ombyte + tandborste (gött å ha om man behöver övernatta), pann/ficklampa

Den som åker hit för första gången, bör använda rejäl och bekväm sele så du klarar +10h

Övrigt

Som svensk går det inte att köpa lokalt SIM‑kort i Brasilien, men vissa arrangörer kan ordna det åt en. Mobiltäckningen är oftast helt okej när man är i luften, men i princip obefintlig när man landar ute på landsbygden.

Ibland känns det som att jag är något av en mästare på rekordmissar:

• FAI‑triangeln på Lena, där jag borde varit mer uppmärksam på sektorerna under briefingen.
• I Brasilien: batteritorsk och sedan råkade jag flyga 90 grader åt fel håll i slutet av dagen – och missade ett svenskt distansrekord.
• I Brasilien igen: flög en deklarerad sträcka mot mål, men hade råkat skriva in fel serienummer i deklarationen.
• Ännu en deklarationsmiss: flög ett O&R‑rekord i Åre men använde en gammal och felaktig deklarationsmall.

Så om du använder android instrument, var uppmärksam på att en mjukvaru uppdatering kan innebära att du även får ett nytt serienummer i IGC filen.

Jag träffade en gång i Quixadá en pilot som låg vid poolen hela dagarna. Jag undrade varför han inte flög. Svaret var enkelt: han hade gjort sina 300 km, nått sitt mål och var helt nöjd.

Det påminde mig om grabbarna som gick kurs i Åre. Deras mål var att flyga ner från Skutan. När de väl gjort det, packade de ihop och åkte hem.

Så… är det inte dags för ungtupparna att sikta på XCeará?