Träningsläger i Pegaljar

Text: Andreas Alexandersson. Bilder och film: Gillis Bengtsson

Förra helgen var jag på ett träningsläger i Spanien med några av de bästa piloterna i Sverige. Näst sista dagen så gjorde några av oss ett helt fantastiskt flyg. Planen var att flyga hela vägen till den spanska sydkusten, via mäktiga Sierra Nevada.

Vi kom iväg i olika gaggels men sedan möttes vi som sedan lyckades. Vi jobbade oss fram tillsammans, läste varandras rörelser, litade på varandras val. Någon hittade ett lyft, en annan centrerade det bättre, och sakta men säkert klättrade vi högre.

Ju längre vi flög, desto mer öppnade landskapet upp sig. Och så kom det ögonblicket – när vi närmade oss de högsta topparna. Att komma från nordsidan och plötsligt se de snötäckta bergen breda ut sig var nästan overkligt. Ljuset, kontrasterna, stillheten – det kändes som att sväva rakt in i en annan värld.

Uppe vid toppen så såg jag två vandrare. När vi gled över dem stannade de upp och tittade. Jag kunde inte låta bli att tänka att de nog undrade var vi hade kommit ifrån. Från deras perspektiv måste vi ha dykt upp som fåglar ur tomma intet. Jag tog några extra svängar där uppe, nästan som för att dra ut på ögonblicket, innan vi fortsatte vidare.

Målet var kusten men vi stötte på motvind som bromsade oss, och trots våra försök att pressa fram varje meter fick vi till slut ge upp drömmen om havet för den här gången. Istället landade vi nere i en dalgång nära Órgiva.

Men det kändes inte som ett misslyckande. Tvärtom. Flygningen hade varit något alldeles extra – en sån där dag man vet att man kommer bära med sig länge.

När vi packat ihop började nästa lilla äventyr: att ta oss till närmsta asfaltsväg så att våran retrieve skulle kunna hämta oss. Vi gick längs smala stigar mellan trädgårdar fyllda med apelsin- och citronträd. Doften låg tung i luften, solen värmde, och kontrasten mot den kalla bergsluften vi nyss lämnat var påtaglig.

Det var något nästan poetiskt i det – att gå där på marken, bland fruktträd och jord, efter att ha svävat bland snötäckta toppar bara en timme tidigare.

Och kanske var det just det som gjorde dagen så speciell. Inte bara flygningen i sig, utan helheten – naturen, utmaningen, samarbetet och att få dela allt detta med goda vänner(flygbilderna är tagna av Gillis)